Greek-born Spanish Mannerist Painter, 1541-1614 Considered a representative of late Renaissance Spanish art, El Greco was actually born in Greece, on the island of Crete. After studying in Venice under Titian, El Greco settled in Toledo, Spain in 1577. At the time he was wildly popular, his emotionally religious paintings being just the ticket for the hometown of the Spanish Inquisition. After his death his work was largely ignored until the beginning of the 20th century; now he considered one of the inspired geniuses of Western art. His distinctive style features bold shapes and colors, with elongated and slightly distorted figures. In Toledo El Greco was in constant demand and liked living large: he maintained a private orchestra to accompany his meals.  Related Paintings of El Greco :. | cardinal tavera | St John the Evangelist | The Purification of the Temple | View of Toledo | The Modena Triptych |
Related Artists:
Bicci Di Neri
(1419-1491) was an Italian painter of the Renaissance. A prolific painter of mainly religious themes, he was active mainly in Florence and in the medium of tempera. His father was Bicci di Lorenzo. His grandfather, Lorenzo di Bicci was also a painter in Florence, a pupil of Spinello Aretino. Neri di Bicci's main works include a St. John Gualbert Enthroned, with Ten Saints for the church of Santa Trinita, an Annunciation (1464) in the Florentine Academy, two altarpieces in the Diocesan Museum of San Miniato, a Madonna with Child Enthroned in the Pinacoteca Nazionale of Siena, and a Coronation of the Virgin (1472) in the abbey church at San Pietro a Ruoti (Bucine. He also painter numerous works in the area of Volterra. His journals from the years 1453-1475, including the rates of remuneration for his work, are still preserved in the library of the Uffizi Gallery. They are known as Ricordanze.
Francis Swaine
1720-1783,English painter and draughtsman. He worked as a messenger for a department of His Majesty's Navy in 1735 and seems to have been practising as a marine painter by the late 1740s, but there is little trace of his place in London's art world until his regular contributions from 1761 to the exhibitions of both the Free and Incorporated Societies of Artists. He was awarded the Society for the Encouragement of Arts' second prize for sea-pieces in 1764 and again in 1765. 'About the year 1770', reported Edwards, 'he painted the face of a wind-dial, with sea and ships, which he executed with a great neatness'
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.